Sant att en glass tröstar
efter alla övergrepp

Byfånen är min egen metafor
som ljudet av en Vespa som för mig ut

När kärleken var tillit
dialogen flöt åt båda håll

Köttes lusta går av stapeln
men ändå inte, då tomheten

I ditt hjärta värker av saknad
av ovetenskap

Utanförskapet är mitt straff
lagen är lika för alla, sägs det