Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Guldklimpar

Jag finner inte guldklimparna
längre
jag är ej utvilad
och söker mig till
vattnet, ser dess spegelblanka
yta

snörar av mig skorna och tar av mig strumporna,
drar upp byxorna till knävecken och
låter mina fötter sakta
ta mig ner i vattnet,
vandra över den sandade botten tills
vattnet når till knäna

letar efter glansen
efter glittret från små guldkorn
på den sandade botten
söker med blicken efter
äkta guld
med mina hastiga ögonrörelser genomsöker jag botten
ser flimmer efter flimmer
är det guld mån tro?

flimmer efter flimmer
jag snurrar av överväldigan
och förtjusning
över den skrapade sandbottens
rikedom

guldflimmer
guldkorn
äkta guld

rädda mig
från min inre fattigdom
gör så att jag känner mig mindre ensam så att
jag känner mig mindre
rotlös och tom
värdelös
där jag står mitt bland bergdalar i forsande vatten
mitt bland de amerikanska slätterna och letar

letandes efter guldklimpar




Fri vers av jamming223
Läst 146 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2012-11-03 16:23



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Dina ord fångar mig, här finns vemod och ensamhet.
2012-11-04

  Celticgirl VIP
man hittar när man minst anar
men kanske är själva sökandet sin vikt i guld värd:)

2012-11-03

  ResenärGenomLivet VIP
Lite vemodig text om sökande...kanske inte direkt efter guld...det finns annat som är mer värdefullt...
2012-11-03

  Federico Romano
Värdelös är man bara om man tror det själv och det behöver man inte göra,
Guld finner man i norrland, kanske man ska dra ditt och söka äventyret en tidig vårdag, och visst ensamheten är värst när valet inte är ditt.. Jag valde ensamheten för 8 års sen och vandrade genom Europa i 3 månader, nog det bästa jag gjort, ibland är det ok att fly för att hitta guldklimparna..
2012-11-03
  > Nästa text
< Föregående

jamming223