Vi är vilda nattdjur.
Kan inte tämjas.
Vi lever på eget blod och befäl.


Huvudet går först, men svansen följer efter.
Den påminner oss om att vi aldrig kan gömma vårat humör.
Två poler, dom möter sällan varandra,
trots att de sitter på samma kropp.



För varje steg vi klarat,syns en extra rand i våran päls.
Men färgskalan dämpas och de lysande gula ränderna antar snart
gråskala.



Vi vill älska och älskas.
Men vi behöver mer än så.
En vardag tråkar ut en vilde.
Vem är du i näringskedjan?


Vi responderar fara med bett, vi varnar i tidigt skede.
Men lojalitet ger pardoni våran lag.


Vi talar gärna, låt dig inte skrämmas av våran historia.
Det du ska frukta om något, är när det blir tyst.