Inuti mig,
ett rop,
en röst som knappast hörs.
Tilltryckt med en trasa,
dränkt i bensin
och jag somnar.


Men så starkt,
så starkt,
att jag inte längre vet
hur länge jag kan fortsätta
älska dig i tystnad.


Så starkt jag känner,
när jag ser dig,
när du rör mig.
När du bara finns omkring.


Det är så förbjudet,
och vi kommer aldrig
kunna älska fritt.
Utan blickar,
utan förakt.


Vi är förbjudna
enligt oskriven lag.

Och ändå,
så starkt,
så högt hörs mitt
rop när klockorna
ringer i hjärtat.

På ett torg samlas
människor,
dom omfamnar varandra
i en stund av skönhet.
Runt mina klockor.

Tystnad, akt 2.
Det fortsätter
ila i mig.
jag ser dig och
tänker; "Kärlek".

Jag ser på verkligheten
och somnar.
En trasa indränkt i bensin,
och jag somnar.