- Jag blev våldtagen i Paris,
hotellrummet, efterfest, två stycken
killar och jag sov.

Tystnad, och du strök undan
din svarta lugg från ditt
alltid så vackra ansikte.

- Jag känner ingenting,
jag är inte arg, inte
ens upprörd. Var det ens
en våldtäkt? Kan man säga så?

Ja vad kan jag säga, hjärtat?
Min vackra, alltid vackraste Lolita.
Ville bara älska dig för dig,
krama dig och vara ditt stöd.
Jag undrar om du känner skam.

Ett skratt och du tog ännu
en klunk av groggen på
sprit och festis.
Det var lördagskväll och
vi avnjöt en av vårens ännu
kyliga kvällar på balkongen.

- Det är sant, Michaela.
Jag känner ingenting.
Jag är mer arg över att jag
inte känner någonting.
Det är bara tyst inuti.
Varför känner jag ingen skam?

Ja, Lolita.
Varför känner
vi aldrig skam?
Jag tänkte, och älskade dig,
och hatade situationen.

Pillade lite med tummen
på pekfingernageln.
Vad är egentligen skam?