Den ligger stilla, vinden över sjön. En kuslig stämning råder på lilla ön, fullmånen lyser starkt, och skakar på himlavalvet. En man ser en stjärna falla på himlen, han ser det genom sitt lilla fönster. Han ber för fullt till månen om evigt liv och sedan går han och lägger sig, men vaknar mitt i natten av att någon viskar hans namn. Alfred hör han flera gånger, och han ser också en kvinnogestalt stå vid sängkanten. Till slut säger kvinnan med vänlig röst att det är dags att gå. Han ser ett starkt vitt ljus och går in i det trots sin stora rädsla. I ljuset ser han vem kvinnan är, det är hans mamma som visar vägen.