Utan skrivandet
jag försökte tänka mig mitt liv utan skrivandet
att jag förnekade skrivandet
och lämnade drömmen
om det

åh,
vad ont det gjorde i min kropp
det kändes som elektrovågor
gick genom min kropp
en kroppslig elchock
ämnad för att inte endast skapa som epileptiska anfall i min hjärna
utan istället i hela min kropp
skaka om hela min själ

det kändes som att hela jag tömdes på min själ
på mitt hjärta
kändes som att det enda som skulle bli kvar av mig om jag förnekade skrivandets hälsosamma
helande effekt på mig
då skulle vara mina konturer
det vill säga lite av min hud
det yttre
hudlagret
det yttre av mig skulle vara det enda som skulle finnas
kvar
det andra
som inte syns
det inombords
skulle vara
som bortblåst
som om något ätit upp allt

det är som att jag får abstinens när jag inte skriver
det är som att jag inte kan andas
att jag inte kan röra mig normalt
jag blir långsam
håglös
som en sengångare

jag blir väldigt svag
törstig
och hungrig
för att släcka min törst
och mätta min hunger
måste jag emellanåt
skriva

***
skrivandes desperation och beroende
abstinensen mot skrivande