utomhus


vi var aldrig hemma
vi lånade bostäder likt
kroppar
nu står de döda.
depressiva rum som
fläckat ner tiden

men
snön i natt är befriande
frigörande

och mitt brev faller ut i natten

de döda lever
kastar skuggor ur minnet
talar genom sprickorna

och allt jag vet nu
är hur dina händer
rör sig i samma takt
som det oförändrade
läget

och vansinnet kan onekligen locka
som kärlek


jag går in