Höstkvällen målade sitt svarta mörker över oss
Tågsetet rusade tveklöst och beslutsamt
In i det svarta novembermörkret

Dagen brann ner till glöd
De resterande svarta kolen
Sotade dagen allt mörkare

Långsamt slöts våra sinnen igen
Likt varuhusens helautomatiska entrédörrar
Gatlyktorna strödde små pärlband
I förbiflimrande lokalsamhällen
Ljuspunkter i en värld av mörker