Med sjörapportens entoniga uppräknande av observationerna kl 5 ; Drogden väst-syd-väst 7, Bjuröklubb nord 9, ringande i öronen vandrade han vägen fram efter sitt morgonkaffe i köket.
I huvudet flimrade bilderna från gårdagskvällen ännu förbi. Den passion som givit honom både plåga och njutning hade lämnat nya avtryck: Ett möte med en klok kvinna med känsla för det udda och unika.

Till synes omedveten om det hade hon lagt upp sina ben på den mjuka fotpallen. Sandaletternas remmar satt perfekt kring de strumpklädda fötterna. Då och då strök hon handen utmed vaden, för att liksom försäkra sej om att den fortfarande fanns kvar där. Handen gled lätt utmed den nylonstrumpans glatta yta. Han kunde andlös betrakta det hela i ögonvrån, där han satt i fåtöljen intill hennes. Slumpen gav honom den chans han behövde. Plötsligt föll den tidning hon läste i till golvet. Han böjde sej genast ner och plockade upp den, samtidigt som det gav honom en chans att på nära håll kunna få en glimt av hennes ben och fötter. En svag doft kunde anas från fötterna efter en dags promenerande i stadens klädboutiquer.
– ”Åh, tack”, sa hon och väckte honom ur hans sekundsnabba betraktelse. – ”Jag hade ändå läst färdigt. Det var förfärligt det där med rånet i galleriet nere i city.”

Han svarade att han faktiskt hade varit där när det hände.

Hon gav honom en begrundande blick, ursäktade sej med att hon behövde återvända till sitt rum för att packa upp.
- Jag bor på rum 27, sa hon vänligt, reste sej, slätade till kjolen och gick mot hissarna.

- Hej, jag förstod nog att du skulle komma sa hon, när hon en stund senare öppnade dörren för honom. Kom in, så fortsätter vi där vi slutade, jag har packat upp nu.

Förväntans full stängde han dörren bakom sej och klev in.