Framåtlutad går jag numera ned till vedboden för att prata med björkveden: " Minns ni,när jag sprang?" "Javisst; och vi växte.Du hade en liten dotter-dotter, som tyckte om att sitta hos oss och läsa. Vad har det blivit av henne?" "Ja, hon har det svårt." "Tag hand om henne då, det gjorde du förr." "Ja." Solen skiner in i boden, och björken doftar härligt....Ja här kan man stå och pratas vid en vårdag.. Ulf E.