promenad
jag haltar mig fram i livet
jag andas ut
testar mina lungors kapacitet
min andnings täthet
ser hur starkt jag kan blåsa i den regniga höstluften
min andnings luft som kondenseras
kyld luft
som blir som en form
av rök
en dimma
kondenserad luft

blåser
blåser ut
andas
luftar mig

jag flåsar
jag stönar
jag försöker känna mitt liv
lyfter min blick och mitt huvud mot den mörkblå himmelen,
känner mörkret
samtidigt gatulyktornas sken sveper över mig
snudda vid min hud
lyser upp mig
som en strålkastare

Behåller mitt huvud lyft mot den mörka himlen
funderar på om det finns något högre
låter känslan av att något högre faktiskt existerar infinna sig
och inser att varje ögonblick av mitt liv är ett mirakel
ser mitt liv ur ett objektivt ljus
en meteorit
skulle lika gärna kunna falla ner på
mig
ta mitt liv
just nu
en bil skulle kunna köra på mig
vad som helst skulle kunna hända
hur stor är sannolikheten att jag dör
eller lever vidare?

för vem är jag värd att leva mer än
de som sekundvis
dagligen dör
det är ett under att jag tillåts leva så många sekunder
minuter
dagar
år

hur stor är sannolikheten att dö
respektive fortsätta leva
för mig?

***

desto större kontaktnät jag knyter
i denna värld
desto mer paranoid känner jag mig
jag känner mig rädd
och otrygg

trots att jag vet att även om jag själv ibland beter mig illa
så vill jag sanningsenligt
ingen illa
på riktigt
i mig bor välvilja mot mina medmänniskor
varför skulle inte andra människor runtomkring
i grunden kunna känna likadant?

varför har jag så litet förtroende för vissa av mina medmänniskor
och tror att det bara hatar och ogillar
och fördömer hela tiden?

de kan ju vara som mig
att vilja andra väl innerst inne

en form av kärlek som är den allra renaste, puräraste kärlek
finns den?
att försöka vara öppen för den mänskliga naturen
ändå är jag rädd för de som dömer alltför hårt
kanske är det egentligen jag som dömer för hårt?

***

buss 14 åker på vägen
jag fortsätter gå längs den asfalterade gångvägen
ser gult ljus
rött och grönt sken
från trafikljusen
väntar på att få gå
hör på avstånd
sångrösten av en kvinna spelandes från någon radio
troligtvis utomhus
förmodligen
utanför tv-tjänst och hemmabio
fler bilar än vanligt parkerade
runt det stället
och affären fortfarande tänd

som ett stort paketpapper uppvecklat
bakom
i en bil
i bilens baksäte

***

en sinnens verklighet
lek
och resa
ovanligt
många ting som i den kalla regniga höstluften
som idag söker min uppmärksamhet
mitt sinne blir helt klarvaket och återuppväckt av alla ljud och rörelser

byggarbete med någon slags sådan där kran
som bakgrundsljud
bilarna som åker på vägen
låter nästan som tåg som färdas på räls
bilarnas hjul låter mot den asfalterade marken
brusar

kristalljud
eller
klockspel
klingar
från en balkong

***

en husvagn
ett rött mysigt litet hus
precis bredvid vägen
symbolen för mig för en trygg och stabil tillvaro

liksom jag önskar värme och mys
längtar efter julen
och att få spendera tid tillsammans med nära och kära

min önskvärda tillvaro som består
av radhus och någon att dela hus och kärlek med
kanske bil
denna önskvärda tillvaro
känns så långt borta
mycket gör att jag känner mig så borta
och långt ifrån den verklighet jag önskar
i mina drömmar

avskild
alienerad
känner jag mig
som från
människor som går på universitetet
som jag ser som några slags underbarnsmänniskor
som gör något med sitt liv
jag som inte känner mig mogen och redo för högre studier
vet inte vad jag vill
men jag får tips
kanske studera filosofi
någon utbildning där jag får jobba med människor
eftersom jag är en själ som tänker på andra
samtidigt som jag är så jag, jag, jag
ego

***

en betongbro
jag går inunder
mörkt
dystopiskt

min själ upplöses
är i tusen bitar
jag förlöser mitt blödande
inre
det
har växt sig så stort nu
fostret
är färdigväxt
och vill ut
jag vill inte bli tyngre
jag vill släppa ut allt
spräckas i bitar

***

tidigare under promenaden
mötandes på vägen
med
en som troligtvis gymmat
två gubbar på promenad
en pojke med väska troligtvis på väg hem
senare
några cyklister

en man pratandes i telefon
en man som trippar uppför trappan från förrådhuset inunder lägenheterna
förrådsutrymmet

***

gatlyktors sken
som får regnet att se ut som små kristalldroppar

några har redan börjat med julutsmyckningen
något slags ljuskäglorskedjor
på en balkong
Järdalavägens träd extra belysta
gatulyktor som belyser det kala förgrenade träden
med långa grenar och kvistar

***
Kvällens höstpromenad
Lite "Stream of Consciousness"