En hare slutar äta med sin mun
En hare är grov i tanden

Harar flockar sig utanför människornas fönster
Natten slocknar
Över Manhattan

Harens framtid ligger klar
Den rediga sikten stör ingen
Alla människor är uppräknade
Längs en grå betongvägg

Tugga tugga
Harens kött är saftigt
Och blodet rinner nedför halsen
Vi kan inga sånger vi skålar ändå
Hare hare dina öron är mjuka och rosa
Längst där inne

Haren voltar
Småbarnen ser på
Gråa mjuka döva päls
Linda mig bind mig
Levande


Över Manhattan strilar harsafterna
Lila

Vi gapar vi ger upp
Vi är motståndskraftiga
I vardagen

Den lilla flickan har inga tänder kvar
Hon är så söt ändå
Haren växer och blir stor
Ingen vågar närma sig
En växande hare

Jag mjuknar inför det döda köttet
Någon har skjutit en hare
Jag svänger alla kroppsdelar runt runt
Det här är ingen lek
Det här är en möjlighet

Saker förändras
Vi tuggar på gevärspipor
Min slida lyser i natten



Varifrån kommer alla harar
Jag smeker alla främmande varelser
Nattfjärilen lägger sig på bröstet
Och tolkar mina hjärtslag

Överallt slår kyrkoklockor
Överallt slår människor nävar i speglar
Och går sönder
I bröstet

Det är som det är
Överallt

Harens bleka uppsyn
Svävar genom städerna
Vridningen i harens kropp
Går alla människor förbi

Minimala rörelser
Jag är allas och envar
Mina samlag är studerade
Ur någon annans perspektiv


Jag suger av och jag slickar
Haren står bredvid och ser på
Med sin blanka nos

Dagen går av
Fjärilar fladdrar in
Orkan efter orkan
Tar spjärn mot vårt förstånd

Vi kan inte skydda oss här
Harar flyger i luften
Deras lukter tränger in
I våra näsborrar
Våra lungor vidgas
Och tar emot
Harars andedräkt

Jag har svävat genom harens kött
Jag har haft huvudet i en hares lunga
Där fanns musik
Att njuta till
Tickande bolmande husvägg
Oroskraften i mig vänder
Tickeltackel i råttors ryggar

Jag böjer mig för det stora skenet
Här hittar inga harar in
Jag måste få vara ensam
Med könet



Du spiller en karaff över marken min världsbild
Går i bitar
Det får vara så

Ingen människa liknar mig när jag går genom stan
Som en främling

Haren i hörnet iakttar mig och mina mänskliga rörelser
Jag är ingen hare
Jag är människa
Alltid människa
Som lider

Dundrande flipprande hjärta
Nu är det nog
Med inbördes tårar
Jag välter en man på gatan
Han kan alla mina namn
Utantill

Jag älskar med honom på asfalten
Inga människor går förbi
De har slutat existera

Hararna droppar över Manhattans gator
Jag slickar i mig alla safter
Innan de tränger ner i asfalten
Jag suger mina fingertoppar tills de blånar
Alla kroppens
Luckor och brister
Öppnar sig och finns

Jag vill vara oemotståndlig som en hare
Utan päls




På en kyrkogård för längesedan
Stirrade jag en hare rakt i ögonen
Tills jag såg döden uppenbara sig
Som ett fladdrande moln

Jag svor att jag aldrig skulle se åt en hare igen
Men så har det inte blivit
Jag älskar harar
Och vad de gör med mig
Jag måste få vara hare
Natten ut

Staden ligger öppen och levande
Råttor krafsar i mitt hår
Det finns inga
Farliga förbindelser
Jag lugnar mina bröst med
Saknaden

Haren går bredvid mig
Som om ingenting hänt
Det finns inga andra sanningar
Än just den

Månen framkallar bilden av en kyrkogård
Med sviktande hjärta

Jag har inga andra begär
Än nuets slutgiltiga tystnad




Någon bänder upp en hare med sina bara händer
Jag står och ser på
Det kallnar i huvudet
Blodet sipprar långsamt ur harens buk
Dunka dunka harhjärta
Fostret i harens mage
Ler och gnisslar tänder

Alla människor har en plats
I den döende harens buk
Där kan vi sova
Och lapa
Och gnugga hudarna
Varma

Den stillastående framtiden
På Manhattans nedre skikt
Jag går utan plan
Ingen går bredvid

Harar löper kring unkna brunnar
Människor i randiga jackor har inga cigarretter
Kvar

Det spills en annan tid
Någon annan stans

Min slida lyser gul i natten
Och jag är skev i kanterna

Planeternas svindlande hölje
En hares flykt mot gyllene skogar
Det finns inga skogar kvar
På jorden

Aftonstunden och frigörelsen
Harar bär på silver
Sliter sig själva i stycken
Som performance

Jag biter naglarna ner till roten
Sitter på en man utan ansikte
Staden gungar sina nätter i ett kluster
Över min kropp

Akta haren den springer ikapp
Människan

Akta natten akta samlaget
Som fullbordas nu




Vi frigör oss från våra kroppar och
Tömmer alla barer på Manhattan
Ett öde landskap breder ut sig som om
Natten skövlade staden

Jag är inte fruktbar
Det här är inte min kropp
Mina lungor du kan inga namn
Som jag bär

Det måste vara slutet
Inga sanningar bärs i människors
Stumma händer

Du är ingen hare
Du är utan päls och utan andetag

Manhattan utan päls
Rymmer inga människor av själ

Vi är uteslutna ur tiden
Ingen kan ta ifrån oss lidandet
Min axel går ur led
Varje gång jag försöker sova