Gottfrid, eller Guldgrävargottfrid som han döptes till efter en figur i en serietidning. Bortsett från att han gärna sov på högtalare eller i vägkanten så att postbudet ibland fick gå ur bilen och flytta på honom, så var han faktiskt exceptionellt smart, och egen. Jag börjar med egenheten. När vi matade katterna, vilket inte händer så ofta på landet, då samlades alla katterna runt tallriken, men inte Gottfrid, han sträckte bara in en tass och fiskade till sig en köttbit och sedan satt han någon meter från de andra katterna och åt köttbiten som en människa äter ett äpple.
Han var en mycket bra råttjägare, liksom sin mamma (mest hänvisad till som Katta), men det jag tänkte berätta om är en episod som hände på sensommaren när han var 2 år gammal. Skatorna i trakten brukade reta katterna rejält och alla katter utom Gottfrid gjorde utfall efter skatorna och skatorna blev bara mer envetna tills katterna gav upp och gick in i ladan eller garaget, men inte Gottfrid, han rörde inte en fena oavsett vad skatorna gjorde, de till och med ryckte honom i svansen utan att han gjorde nåt och de kom närmare och närmare. En dag var det en som blev lite för modig och då slog Gottfrid till, sedan satte han sig demonstrativt mitt på gården och åt sin skata. Det var ett helsikes liv med skator överallt omkring honom som attackerade och ryckte i pälsen, men han satt lugnt kvar och åt. Brorsan gick dit och ”räddade” honom, men Gottfrid vägrade släppa sin skata. Brorsan ville ta in honom i ladan, fast det gick inte Gottfrid med på, han släpade ut sin skata igen. Den här gången satte han sig på trappsteget utanför ladan och avslutade sin måltid i skatornas åsyn. När det var klart tvättade han sig och började liksom förstrött leka med och sprätta omkring skatfjädrar en liten stund, sedan sträckte han på sig och gick mycket demonstrativt ut på gården och lade sig att sova på en solvarm sten. Skatorna förde fortfarande ett oerhört liv men inte en enda av dem vågade sig i närheten. Och från den dagen lät de Gottfrid vara och retades bara med de andra katterna. Inte ens året därpå gav de sig på Gottfrid.