De är spöken,
jag vet.
Deras röster ekar i dörrarna
alltid öppna för dem.

Deras steg spionerar alltid i min borg.
Ibland tyst,
ibland som yxor
försöker ständigt hindra mig
från att vara lycklig.

Men världen kallar mig
jag återvänder.

Gång på gång
mellan nollor och ettor
bryter jag igenom avund och inkräktare
som hela tiden påminner mig
om mitt främlingskap.