Min barndoms katter - Waldorf
Waldorf var en av Finas ungar. Jag tror han blev uppkallad efter en av de gamla gubbarna i Mupparna.
Han var en svart katt med vitt på magen och en vit strumpa som täckte halva vänstra bakbenet och lite vitt fram på vänster framtass, just där klorna kommer fram. Han hade också några vita strån som stack upp från hans spetsiga svarta öron. Han var en ganska stor och lat katt som inte gjorde mycket väsen av sig. Han hade två egenheter som jag inte sett hos någon annan katt. Han tyckte om kopparormar. Men han åt dem inte han tyckte bara om att tugga på dem och känna hur de slingrade sig i munnen. Och om han inte hittade kopparormar fick det duga med daggmaskar. Så efter ett regn kunde man hitta perforerade daggmaskar lite varstans.
Den andra egenheten han hade var att han inte var så förtjust i värme och mitt på sommaren kunde man finna honom stående i någon av farfars stora blomlådor eller i en eller i en tvättbalja, eller ett dike eller liknande, med vatten upp till magen, där trivdes han.