jag såg aldrig riktigt ditt urgröpta rättspatos
din hand var alltid knuten bakom ryggen
din pose alltid beredd att ta ett snabbt kliv bakåt
du duckade proffsigt undan
då jag som mest behövde dig

du andades glupskt
tog världsvant plats på divanen
lismande drog du ur mig det jag inte ville säga
det som var så svårt för mig att tala om
du njöt av att se mina tårar

du tryckte i dig mina sista krafter
för att sen \" rädda \" mig
du hade mig i ditt våld
och tvekade inte för en sekund att göra om samma procedur

du lärde mig många saker
som att svaga människor är dåliga människor
och att tron på mig själv inte var värd någonting
utan dig


jag vill verkligen aldrig se dig igen