Vi satt och skrattade högt,
våra själar knöt band.
Vi delade glädje,
vi delade sorg.
Tiden gick och minnen blev många,
så kom tiden när det gjorde ont.
Kniven du stack i mig,
det blödde och du vred om.
Placerades nära hjärtat,
och skar lätt i det.

Dina ord ströp min luft,
och jag ville inte tro.
Dina ögon sa annat,
och smärtan blev stor.

Nu sitter jag i nyfallen snö,
med en smärta i bröstet.
Nordanvinden smeker mina tårar,
och snön färgas röd.
Kall luft fyller mina lungor,
jag försöker minnas glada minnen.
Glada minnen dör av den blick du gav,
och det enda jag minns är den kvällen.