Jag kramade om och stöttade dig,
pussade din panna när du drog ut mitt hjärta.
Nu sitter jag här och blöder,
följer spåret efter dig med blicken.
Djupt andetag och ansträngning,
jag ställer mig upp och följer sakta efter.

I solskenet går du och håller honom i handen,
med mitt blodiga hjärta i den andra.
I skuggan står jag och ser er,
det blodiga spår du lämnar för mig att följa.

Ni skrattar och ler,
medan jag gör allt för att följa spåret.
Alltid utanför mitt räckhåll,
men nära nog för att jag ska höra hjärtat slå.

Han ser inte, men du gör.
Han vet inte, men du vet.
Mina ansträngningar för att få tillbaka mitt hjärta,
för att kunna släppa, för att bli fri.