Varför gläder du dig att krossa
luftslott som jag skapar
för att tro att jag kan älska dig
och glömma vem jag är?

Varför vänder du mig
skoningslöst tillbaka till min verklighet
om du vet att längre än till golvet
kan jag inte falla?

När jag tänker att jag är din,
när jag upptäcker att du älskar mig,
varför envisas du
att väcka sömngångaren
som vandrar i ditt sinne
med händerna sträckta
mot en omöjlig kärlek?

Jag hatar verkligheten,
vill tro på en lögn,
kan du föreställa dig
hur världen skulle vara
om allt vi hört var sant?