Hallå?

Är det någon där?

…

Nä, förlåt, tydligen inte.

Tyckte jag hörde ett ljud bara.

Av en dörr som öppnades, kanske.

Eller någon som ropade.

Äh, jag vet inte.

Jag borde sluta prata med mig själv nu.




Jag verkar ju helt skruvad.

Borde kanske säga att jag pratar med mörkret istället?

Fast å andra sidan, det låter ännu mer skruvat.

Nej, vet du vad? Jag talar in i mörkret.

För vem är det som säger att det inte står någon där, trots allt, och lyssnar?




Någon som jag kan röra vid, om jag bara sträcker ut handen.

Låtsas kan man väl få göra, va?

Här i mörkret är det ändå ingen som ser mig.