markerar min nakenhet
min svaghet i ett
så nära får ingen komma fält
om någon skulle komma då så
med de tre stora
(kärlek) (ömhet) (närhet)
skulle jag bara
rygga, flacka
som en slagen, skadeskjuten hund
sanningen är
jag är rädd för kärlek

en sanning jag bär på öppen
gata
som dogtags runt halsen
hänger mina misstag, osagda ord
sagda ord och alla lyckorus
så även alla kalla kvällar
spenderade med enbart svordomar som
sällskap
inget nytt om ångest, tårar eller rädslor
här finns inte en ny siffra under känslosolen
det är en
trasig människa där
som klagar, klantar och klampar i klaveret
allt medan de tre stora
(kärlek) (ömhet) (närhet)
hänger här ovan som
frukter av hög kunskap
eller
ett svärd av Damokles
redo att plockas eller svingas
och lämna en kropp med klichéartade
visioner om
kyssar under blinkande lapposter
kärlekens nysnö, skare och snöstorm
och sist insikten
om att en människa verkligen kan falla
så hårt för en annan att denne förvandlas till en
trasdocka
lite knasig, lite trasig
det är kärlekens refräng
lite trasig, lite knasig
det är kärlekens refräng

här finns dock inte riktigt de
putslustiga
referens refrängerna
för allt som är allt här är
ett rotlöst driv
min otrygga nakenhet, den små starka svagheten
och min lilla, lilla svarta
ensamhet