För varje tumme som trummat över din akt,
Alla papper som irrat runt och i dig
Flaxat efter, runt varje tänkbart hörn.
För alla de där orden som raddades
Upp i bokstavskombinationer.
Som ett alfabet kallat i givakt!
Mellan alla händer som tagit dina
Och kramar som du passerat igenom,
Likt en liten, tunn dimma.
Det är där, i värmen du brister, lite grann.
Som en sensommar morgon,
Med löften om frost.
Hösten störde dig aldrig ändå.
Den är bara en del av dig, på samma sätt som
Allt det andra alla alltid tar för givet om dig.

Den har en takt, din akt,
En som är svår att följa,
Alla små inkonsekventa
Andetag kalla in associationer
Sjuk, felsteg, snedsteg.
En man sa mig en gång,
Att det finns en
Skillnad mellan misstag och misslyckanden.
Det ena kan en fixa, det andra bara är.
Så vad än din akt är.
Är den precis vad du vill att den ska vara.
För det är ett trollhjärta som bankar
Innanför din akt.
Mellan all dessa handlingar bor det så
Många, långa beskrivningar av
Påstådda sneda saker inom.

Men ingen av dem nämner
Guldet,
Du emballerat dina
Meningar med,
Trollhjärta.