Sjätte avsnittet

Snarkenstein och hans moster

Ja, inte är det någon vacker dag, men här följer nästa kapitel om Tjingeling.
Hur som helst så hoppade Tjingeling vidare i hällregnet medan Jojo övade sig på brackets, eller att gaffla – som det heter på ärans och hjältarnas språk, hur det nu kommer sig att en schizofren känguru pratar svenska – det vill säga att ringa in målet med sin granatkastare. Jojo behärskade inte tekniken så han sköt granaterna 300 meter åt ena hållet och sedan 300 meter åt andra hållet och allt dammet verkade samlas mitt emellan, där Tjingeling hoppade fram. Smogen började bli så tät att han inte kunde se någonting och helt plötsligt hoppade han in i ett eukalyptusträd med sådan kraft att 3 koalor trillade ner.
Efter diverse tillmälen om att en viss känguru borde få körkortet indraget så klättrade koalorna upp i trädet igen. Agagaton som inte kunde sluta skratta åt hur lustigt det sett ut när de trillade ner, hoppade in i trädet igen så att ytterligare några koalor trillade ner. Sedan hoppade Tjingeling och kompani iväg igen.
Det började bli sent så Tjingeling beordrade halt och eld upphör och bestämde att det var sovdax. Exakt en timme och 43 minuter senare vaknade de av ett oerhört oljud. De hade hört folk dra timmerstockar förut, men det här lät värre än en ostämd motorsåg utan ljuddämpare. Jojo tyckte att de skulle gaffla in oljudet med hans granatkastare, men efter att ha skjutit iväg en granat blev det tyst och de återgick till sovandet. Två minuter och 38 sekunder senare vaknade de av samma oljud igen. De började ge sig av i riktning mot oväsendet och i en liten glänta såg de 2 figurer som låg och sov och oljudet verkade komma därifrån. Jojo fick en häftig nysattack eftersom han fortarande hade krutrök kvar i nosen. Figurerna vaknade och den mindre av dem presenterade sig som Snarkenstein och sade att den andra var hans moster och han bad om ursäkt ifall han hade väckt dem. Agagaton som är den som är mest intresserad av ljud begärde att få veta exakt hur de kunde frambringa så fruktansvärda läten. Han menade på att om man låg och sov och hade ett sådant ljud för sig så fanns det ingen risk att något rovdjur skulle komma i närheten. Han övertalade dem att demonstrera hur de bar sig åt och efter ett tag hade han lyckats få en ganska bra kläm på det, men ju mer de förklarade och demonstrerade hur det gick till, desto mindre blev deras snarkningar för att till slut upphöra helt och de var botade. De hade fördrivits från staden eftersom ingen kunde sova inom flera kvarter i deras närhet. Nu kunde de äntligen ge sig av tillbaka och de tackade Tjingeling så mycket och det var det sista man hörde av Snarkenstein och hans moster. Och inte ett öga var vått när de gick sin väg.
Trots att det nästan var gryning så återgick Tjingeling till sömnens rike, men 12 sekunder senare vaknade han av att det började hagla gamla gummistövlar, väckarklockor, kokosnötter och andra farliga tillhyggen. Agagaton hade börjat demonstrera sin nyförvärvade förmåga och det uppskattades inte av omgivningen. Och 3 koalor – som av någon anledning verkade bekanta – marcherade fram och tillbaka med plakat där det stod "Utvisa den Galna Tjäng Gurun".

Fortsättning följer troligtvis i sjunde kapitlet som borde heta, Tjäng Gurun eller Annat ljud i källan.