I fantasin var jag som du. Där
var jag eld men även aska. Jag
var en tjej som skar min unga hud
som skrek till månen om de allra
mest ensamma.

i fantasin övertygade jag dig om
min unika färgskala. Hur svartaste
svart kan vara svartast av de alla.

I fantasin låg jag i lägenheter kalla
och halsa livsmod. Väntade in svaren
innan jag målade ordboken i kaosets
grafiska grafitti,,

Jag var en hora men jag var ändå
bara din,

Jag var ändå bara din. Som om
jag önskat mig en snara.

Mannen han var farlig och vår natt
likt inga andras.


Jag var en löpeld och jag sprängde
arv som blev till börda,


Politik var nåt som lät som
tomma tomtesagor

hjärnor de var till för stunden
till för drunknad


Och barnen som jag födde hade
tre helt skilda farsor

För jag var bara jag

Ur eld rakt in i aska