faller, faller, faller
hårt
gör jag

det är som om jag faller i en hastighet av en racerbil
mot en asfalterad stenhård yta
jag känner den fysiska smärtan
det livdränerande slaget
det avgörande slutet
oundvikligt

jag går farligt nära en betongmur
och funderar hur det vore att
hårt råka slå i huvudet
i den muren
aj, aj

funderar varför jag ens reflekterar kring det

men det är oundvikligt för mig
tanken
verkar komma till mig automatiskt
när jag kommer farligt nära något hårt
och potentiellt livsfarligt att nudda för hårt vid
dock helt okej att snudda vid
hårt

jag liksom känner hårda spänningar
ge rysningar
och känningar i min kropp
slag som drar genom kroppen
bara på grund av något hårts existens
och närvaro
invid mig

det är överjordiskt
översinnligt
att jag emellanåt
är så känslig
för mina egna sinnesförnimmelser
som gör att jag fantiserar kring
och låtsas uppleva den smärtsamma känslan
av att uppleva något hårt som är så nära
en för ögonblicket
slå hårt emot en
ens sköra
bräckliga
människokropp
och dess kroppsdelar

huvudets hårda slag

***
jag
faller, faller, faller
hårt
mot det hårda

huvudet bränns
såras