med dig vill jag gå kring slingriga vägar
som kringlor
irra omkring på virriga stigar
tills jag inte längre hittar
hem

jag vill gå vilse med dig
förvilla mig med dig

med dig vill jag gå på den vita staketbron
in i det röda husets vindsutrymme
en hydda ovan, i husets tak

där kan du och jag gömma mig
vagga oss till sömns
få kalla kårar i natten
rysningar
av åtrå
knottror
bland halmhögarnas
höstrån
halmstrån

vaggas i
högar
av hö

***

samtidigt medan
vi känner
en
andlig närvaro
så översinnligt
nära oss

finner
ett album
som lämnats
i högen av hö
i vindsutrymmet
vindshyddan

ett album
från det förflutna

det förflutnas album

när vi tittar närmre
är det något
familjärt
över det hela
albumet
något igenkännbart
med bilderna
och dess gråskaliga ton
svartvitt
skärpan av dåtid
något
vi känner igen
i
oss…

vi kommer fram till
att det är
vi
på bilderna
ett dåtida kärlekspar
från längesen
är alltså vi
och vi har återvänt här

hem

på slingriga vägar
och gått vilse
funnit detta
vindsutrymme
åter
igen
i en annan tidszon
dimension

***

vi tillhörde
alltså
dåtiden

vi
ett av de förflutnas
kärlekspar
som virrar omkring
går igen
åter
på denna jord

längs dessa kringlor till vägar
i vindsutrymmet
ett isolerat, öde hem

lekfullt
äventyrligt
som en hemmabygd
koja
har vi vårt hem här

***

Med dig vill gå på slingriga vägar, som kringlor
irra omkring på virriga stigar

längs dessa vägar

För alltid
För evigt
I oändlighet