Rusande förtvivlan
som gränslöst hav
medan andra
stannar upp
fångar in
det fria

svälter du
samlar
spar
behöver
ditt begör

så som enfalden
alltid behövt
sin tomhet
att fylla
med luft

men svält då
göd dig tjock
av avvund
denna blinda gåva
från Gud

du som vet
mött
och befriats
som den fånge
du valt att vara