Personer:
En mamma (med stripigt hår)
Ett litet barn

Ett kök, ett bord. Mamman och barnet sitter vid bordet, barnet äter. Mamman fingrar på ett saltkar. En heliumballong nedtyngd av en perfekt balanserande motvikt driver fritt omkring i luften.

MAMMAN (lossar locket på saltkaret så att det ligger löst ovanpå). Det här ska bli en liten överraskning.

BARNET (glatt). Det bli överraskning?

MAMMAN. Jag skruvade loss locket. Från den här. (Håller upp saltkaret). För att … busa lite med pappa. (Paus.) När han saltar på maten utan att smaka – sin vana trogen – så får han så att han tiger ...

BARNET. Varför?

MAMMAN (bittert). Äh. Varför han ska tiga? Ja du … det vore väl skön omväxling. (Paus). Fast det lär han inte göra, det blir nog ganska livat istället.

BARNET (ihärdigt). Varför?

MAMMAN. Varför det blir livat? Han brusar upp så lätt, din far. (Fortsätter med pepparkaret.)

BARNET. Är det peppar?

MAMMAN. Ja, det är svartpeppar.

BARNET. Jag känna?

MAMMAN. Javisst. (Räcker fram pepparkaret.)

BARNET (känner försiktigt). Vad är svattpeppar?

MAMMAN. Svartpeppar ... ja ... jag tror att det är vitpeppar som bara fått mogna lite på busken. Har jag för mig. Och så mörknar den.

BARNET. Varför?

MAMMAN. Alltså ... mognad. En del är högre utvecklade än andra, har kommit längre, kan man säga. Mamma är lite mer mogen än pappa … till exempel.

BARNET (bestämt). Nu jag ha mer frukt.

MAMMAN. Frukt? Du har fått frukt – det får väl finnas en botten, herregud. Frukt är dyrt.

BARNET. Varför?

MAMMAN (tankspritt). Varför pappa är så omogen? Han kanske bara inte ser som jag.

BARNET. Pappa snäll.

MAMMAN (pillemariskt). Varför?

BARNET (eftertänksamt, sedan sturigt). Jag älskar pappa! (Skjuter ut underläppen).

MAMMAN (tilltagande emfas, ställer sig upp). Älska! Det är inte så enkelt … å! Jag skulle alltid älska honom. Sådant vet man, med vissa människor. (Tvekar.) Jo, på sätt och vis älskar vi nog ännu varandra. Men vet du vad jag tror? (Lång paus.) Man driver varandra in i olika roller. Och i vissa roller blir det svårt att älska sig själv. (Går runt bordet. Tar fram en såg, börjar såga igenom benen på pappans stol till hälften.) Så kan man inte ha det. (Belastar sitsen prövande). Det här kan bli en liten ögonöppnare … han har lagt på sig lite.

BARNET (nickar, skiner upp). Sen vi gå ut, plocka fina, gula löv till pappa. Då han glad!