blinkhinnan dras över jorden

som en kniv som förnimmer smärta,
väntar in den

som ett stöldgods
i en säck som byter ägare, ägare
ägare
utan att öppnas
i rovdjurshamn stulet åt bytesdjuret

som pojken som
klistrar fast rakblad på skalbaggarnas ryggar,
skickar dem tillbaka ut i världen

som slingrande linjer över
kullarna
förgreningars förgreningar
och under dem där
kulvert möter kulvert
en sorts mjölkvävnad
förträngningar
motstånd,
uppmätt avstånd till besluten

men jag skall stå och försöka sälja apelsiner
till dig
jämte våra fotspår i
en tavla av Eyvind Earle
tålmodigt nästan ömsint,
djupt förenklat

rottrådar krasar genom leran,
grusögon inbäddade i jordlagren
blundar