Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Waldstein

Klär in en svart dag
i blymönja och ansträngd Beethoven, axlarna värker
ett stort ansikte djupt under huset
blinkar och kanske hummar till vissa
ett litet fåtal av tonerna.

Det är aldrig en fråga om handling, sanning eller verkan
det är tolkningen och känslan.
Under blymönjan vilar järnbalkarna
som håller uppe ramverket och de stora skyltarna
långsamt blinkande
men giftet vittrar ut, man ger -
man tar. Jag tänker: vilken ynnest det vore att känna
det ena från det andra.

Jag ser in i ett annat ansikte,
rullar runt det, föreslår det till musiken.
Den känner på det, tvekar.

Lyfter det likt månen ur ån
för att se det inramat av de strama pelarna av en
långsamt växande grönska
som sträcker ut sina rötter som händer
knådar jorden till mjuk vila, drar en evig fukt därur
och formar den till en virvlande vit näsduk
på väg bort för att återvända
lämna igen och åter
återvända

flygeln bultar av dova byggkranar,
ett stort och ett mindre
ansikte vänder sig nedåt.

En silvermås med roströda ben svartnar i skymningen. Den lyfter
med en fiskstjärt livlöst hängande ur näbben.




Fri vers (Fri form) av Tomas Söderlund
Läst 265 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2018-01-24 21:49



Bookmark and Share


  TrollTörnTrappan VIP
Min blick spetsar särskilt öronen vid det lilla intermezzot : "Jag ser in i ett annat ansikte, //rullar runt det, föreslår det till musiken. //Den känner på det, tvekar."

...där relationen mellan subjekt & objekt blir potentiellt omkastad?! Musiken känner - medan ansiktet antingen blir omsvept av textjaget eller runtrullat inuti hans huvud/gom, likt vin?!?
2018-02-03

  cilax VIP
dikten spänner om
2018-01-30
  > Nästa text
< Föregående

Tomas Söderlund
Tomas Söderlund