Och dödens välde ska rämna.
Döda nakna kroppar, de ska bli ett
med vindarnas flykt och västanmånen;
när benen har vitnat och vittrat bort
lyser de i oss av stjärnhimlars bilder och mönster;
vansinnet dunstar till klarsynt salt
och strålstoden höjs ur en avgrunds djup:
den kärlek de rymde, frilagd från kropparnas skäppa
och dödens välde ska rämna.

Och dödens välde ska rämna.
Haven rörs upp när stormarna yr
men i döden bärs lågor ur vinden;
kropparna vältras på stegel och hjul,
leder och höljen blir brutna itu,
virke splittras till flisor och spån;
men fast ondskans klövar stampar i glöden
har den sitt fäste i varje del
och dödens välde ska rämna.

Och dödens välde ska rämna.
De döda hör inte vågorna slå,
när måsarna skriar mot höjden;
blomstren möter en sommars regn
men faller sedan till jorden;
men medan likt stenar de lagt sig till ro
rör de sig, fyller vårt tomrum likt sand
ett timglas för evigt i tyngdlös flykt
Och dödens välde ska rämna.