Vintervindskroppar,
två tysta träd.
Förgäves försöker vi slita i himlen.
Stjärnor skjuter hål i vår hud
en efter en, rimfrostsår uppstår,
vajande blommor mot uppslitna bröst.
Den åtrå som dör under kylan
viskar med fastfrusna läppar
om längtan.