Mot hösten
Nu spelar syrsorna igen
och skymningen faller
augustimånens skönhet
tänder stjärnorna då
Det står en melodi
välkänd för våra öron
syrsornas serenad
i sensommarens rum
Så färdas vindarna
stillsamt över ängarna
där björkarnas nyans
har övergått till gult
Där kvittrar fåglarna
en avslutningskonsert
vid kvällsbrisens platå
flyger de mot södern
Så sjunger frosten
till harpans melodier
snart är hon övergiven
den vita sommarkatten
På linan hänger tvätt
kvarglömd sedan länge
semestergästens glädje
ryms kvar i minnena
Så vissnar blommorna
och lägger sig till ro
ängarna blir tomma
när nattljuset briljerar
Där bredvid granliden
står kungen av vinter
yster och förväntansfull
att lägga sig på marken
Så vandra hösten stilla
sin färd i människoland
det lägger sig ett lugn
och sinnena går till ro