paradisflickan tog med sig
sina tunna sommarskor
strumplösa fötter
med doft av kanelte och tobak
hand i hand
då med ett gammalt hjärtslag
begav de sig till palatset på andra sidan
skogen mellan
decka och do
i ljuset där
av ett hettande bål
höll hon sin lycka
vid huden

medan alla i betraktande lyssnande
hör det övergivna pianot spelas i
skenet från en sjunkande sol och virvlande
gnistflarn
hjärtslagets arm håller arm om arm
så känslor tumlar i den osynliga hettan
nu viskas orden
”du är allt jag vet något om nu”
rätt ut
in i natten

då breder
den okända kontinenten
ut sig i ett flickhjärta
och det enda
paradisflickan vet säkert nu
är hur palatset och elden
doftar
bakom mjukstängda ögon