Jag vet inte vem du är nu.
Är du fortfarande som jag?
Jag hoppas verkligen inte det…
i alla fall inte precis som jag.

Ifall du har min envishet kvar,
så gör det ingenting.
Inte heller min nyfikenhet
eller lekfullhet, dem kan du behålla

Men naiviteten som är blandat med allvaret
kan du spola ner i toaletten om du vill.
Det är inte värt att behålla orokänsla
som den blandningen ger


Är du nöjd med det liv vi skapat?
Är du älskad av andra
Men också av dig själv?
Lever du ditt liv utan ånger?


Jag tänker inte fråga om de drömmar jag har nu.
Ifall vi har ett hus i skogen
med djur, både tama, vilda och mänskliga.
Eller ifall du blev det jag hoppas du blir.

För när allt kommer omkring
så är det inte det som spelar någon roll.
Strunt samma ifall det inte blev som jag tror nu!
Det enda jag bryr mig om nu är svaret på en enkel fråga

”Är du lycklig nu?”
Är du lika avvaktande med svaret som jag?
Eller ler du nu? Sjunger du nu?
Skrattar du nu? Är du lycklig nu?

Finns det hopp för oss ännu?