nattviol
ser dig se mig
och svär generat gör jag, stampar stigar ovant i bland buskar
vad ser du här djupt inne i min gamla skogahets
vad får mig kysst av livets glöd som glittret kring en öppen kistas skatt, säg undrande min suck och gnista främmande för allt förutom skogens lav, i natten rann jag så till slut ur källa ned och famnade det ännu inte sett
vad får mig kysst av livets glöd så här i kvällningsljus
nyligt vilande små kryp du väckt med sol, med fnitter över krumsprångsfnatten under doften av den skogens dolda vitviol
vad får mig kysst av livets glöd
vad får mig kysst av livets glöd
Fri vers
av
Pot Pourri
Läst 93 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2012-12-09 09:38
|
Nästa text
Föregående Pot Pourri |