Han rör sig i skridskodans på en blank is,
virvlar i graciösa piruetter
med en cello i famnen.

Han lyfter upp de vilsna grodorna
som kvackar av hemlängtan,
gör plats för dem i fickorna
och lovar att ta dem hem till Ljubljana.

För trädens svarta siluetter
presenterar han sig
som Per Gerdner
innan han spelar ett fantasistycke
på sin cello.

Isen brakar och klatschar av intensitet,
skogen darrar frenetiskt,
grodorna andas rytmiskt i fickorna
i trefjärdedelstakt.

© Laura Popa 2012

Dikten ingår i diktsamlingen "Som en meditativ chaconne", Adagio förlag 2012.