-

Att ta avsked av dig, min far
som vi måste

gör ont


Men tiden ej längre din



I bänkarna - vi gråter

orgelspelet ingen tröst
inte cellon



Så - det oundvikliga
slutgiltiga


jag böjer knä
en vit ros i handen



Daggen har börjat falla

fylld av dofter
är vinden

för med sig budskap från skogen


En koltrast sjunger, helt nära