Häromnatten drömde jag mig vara en örn
stillsamt navigerande bland stjärnor

Långt under mig solen, en ljuslåga bara
en ljuslåga bland andra

I tystnad och mörker bar mig vingarna
allt längre ut

Längre och längre, mindes inte längre
varför jag gett mig av

Så förvandlades jag, en sorglös nyckelpiga nu
utan mål och utan större mening

Men lyste upp det gjorde jag, endast prickarna
osynliga för var och en

Insåg sedan att jag drömde, drömde under
ett blad i en jordhög nära komposten