Om jag kunde rätta till mitt liv, så vore det en gåva
men jag vet att det är helt omöjligt, det kan jag lova
för jag vet att varje kommande stund är utstakad till att vara till besvär
och jag kan inte sätta ner de bördor som jag bär

jag är fast i en knepig situation
där mina ok endast frigörs från mig när jag når min slutstation
jag kan heller inte lätta på bördan, den väger hela tiden lika mycket
och jag måste hela tiden bära hela det tunga stycket

varje minut, varje stund, varje timma bär jag, och i varje muskel kännas tyngden av bördans band
jo, visst kan jag hänga av mig lasten, när jag går in i sömnens land
men i varje vaket tillstånd, så finns den där
så jag går genom livet, hela tiden, och bär

jag har ingen plan, jag har ingen idé hur jag ska bli kvitt denna tunga möda
ja, jag kunde ju försöka sova mig igenom dagarna, så slapp jag min vedermöda
men varför fly till sömnens land, och tillbringa tiden där
nej, då är det nog bättre att jag fortsätter och bär

tills den dag då min tid är över
då hoppas jag att jag får springa på gröna ängars klöver
och då känna glädje och lycka och inget som längre tär
men nu, så fortsätter jag min eviga färd, och bär, och bär, och bär

© Ted Örnberg 2012-12-12