Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Saknad glädje

Träden Böjdes svängande i takt med vindens brus. Den ylade mellan träden i natten. Barr och kottar sprängdes bort under träd kronor som målade mörka skuggor i månljusets kontrast.
Himlen låg öppen. Månen tryckte sig pulserande mot gran,träd och skog. Den pressade sin mystiska kraft mot berget i norr. Kastande sin blick över sovande och skräck fyllda djur.
Gnagande på mannens förstånd, stående i fönstret. Han som vilade sin själ mot nattens mystik. Mot glasets kalla tröst. Bugande för månens fällda blick av tyng.
Rummet stumt av rädsla för mannen och hans frånvarande närvaro.
Gråten krypande mot svamp fukten i den stående jättens sockar. Empatin strömmande ifrån timmer stugans väggar. Känslo granaterna och fyrverkeri stormarna ifrån läderfotöljens ensamhet, exploderande mot skölden av apati i mannens inre.
Sakta vaknande ifrån den frånvarande blicken mot natten i skogen och natten bortom berget i norr.
Tittande mulet på omgivningens tröst i en bitter känslokall tystnad.
Kastande sorg och melankoli på det enda som fanns kvar. På det enda han ägde. På det enda som visste att han fanns.
Verkligheten i rummet som tjöt om uppmärksamheten ifrån hans själ.
Bilderna innanför pärmen. De fotografi som sjöng i muntert skratt. Sjöng om det vackra i livet.
Pratade till honom som om tiden aldrig passerat. Som om världen bestod utav honom och fotografiet.
Blickens leende syn mot det vackra av det gamla. Mot allt det som aldrig kommer att vara. Nostalgins flinande grin i ögonens lockar. Albumets tyngd vilande mot knäna som höll i hans forna lyckliga liv. Söner och döttrar med ögon av kastanj brunt guld. Kvinnan som höll dem i omfamnande kärlek. Kvinnans skratt mot inaktiveringen utav rummets tid. Blixten som föll på hans och hennes liv. Gräset som andades välsignelsen av ynglingarnas kliv.
Fingrarna strykande bilderna med lättjefull eufori i glömskan utav hans nuvarande liv.
Sorgens mullriga uppvaknande med ilska och argsint hat mot nostalgin i hans undermedvetna sal.
Trofast med hand flatorna smällande ihop det den hatade att se.




Prosa av Hedberg
Läst 215 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-12-12 23:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Hedberg
Hedberg