Ligg stilla

Om du slutar att andas
Så är det ju klart
att smärtan släpper

Men käraste då är du död

Vem ska då få se
hur vackert livet glänser

Att hoppet knaprar i sig
lyckokakor varje dag

Lämnar efter sig små
smulor här och där

Vem ska jag visa då
Att det går att le
fastän hjärtat lossnat

Fri vers av annalena
Läst 422 gånger och applåderad av 26 personer
Publicerad 2012-12-13 20:26

Skriv ut
Spara som PDF

blåbärsdrömmar Det känns som att jag måste läsa den här varje dag. Jag kan inte låta bli. Skulle helst vilja tapetsera hela mitt rum med den här 2013-01-06

Nils Teodor I mörkret ser man ljuset som klarast Vackert skrivet om ljus i mörker 2012-12-18

Linda CH Mycket vacker, vemodig men trots allt hoppfull text! 2012-12-17

ResenärGenomLivet Uppmuntrande på ett vemodigt sätt...men utsökt skrivet... 2012-12-17

Madelene Edlund ...det knastrar lyckokakssmulor under mina fötter :-) 2012-12-17

Lars Hedlin Vacker text...gillas 2012-12-16

Nattviolen Åh va fin. Smärtsam, men från hjärtat. Jag trivs i lyckan som finns i allt det mörka. 2012-12-14

ej medlem längre Säger som föregående talare , att det var oerhört vackert.. En skön och öm känsla vilar över den..bra !!! Bokmärker ! 2012-12-14

Niclasdotter Det här kan vara bland det vackraste jag har läst. Den kryper under mitt skinn för att stanna där ett tag. Jag tycker att detta är skönhet i dess renaste form. 2012-12-14

ej medlem längre Det finns det som är att vara ett hjärta som slits i tusen bitar oh får då en sådan längtan efter att få sig en sann bild av dig själv så jag ser att du har sett dig själv som den som ledsen går runt i ditt hem 2012-12-14

alldamageinside Tack för underbar läsning. 2012-12-14

Robert Jonsson Gillas och speciellt "Vem ska jag visa då Att det går att le fastän hjärtat lossnat" 2012-12-14

ej medlem längre gillar denna!... 2012-12-13

blåbärsdrömmar Tack. Den här texten var nog precis vad jag behövde just nu. 2012-12-13