så många nätter i dimma
sömnlös läser jag Baudelaire
och speglar mig stum
allting stelnande glädje tårar


fruset brännande


nedsläckt
där ingenting lyser
månen gömd under jorden


eros
öga
ser
henne begravas


jag i nålens öga
väntande röst
tiden sträcker ut sig
vilar emellan ett pendlande hjärta
stilla i sömnen
stilla sovandes
en stilla skugga