Allt sitter kvar.
Alla våra minnen och alla våra dagar tillsammans.
Då vi var som lyckligast.
Då vi fångade dagen tillsammans, och gjorde dagen till något bra.

Men nu berättar mina ärr en annan historia.
Dom berättar om tiden då jag låg själv på mitt rum och skrek efter dig.
När dagarna gick förbi, och jag inte riktigt fick tid att andas.
När allt jag önskade var din varma kropp jämte mig i min ensamma säng.
Men allt jag fick var salt i såren, när du berättade att jag inte var värd någonting.

Men alla sår läker, även mina.