Vinteraria
Det andas en stillhet
och ro över sjön
fridfull den gnistrar
den fallande snön
Vitsippornas glädje
för människornas skull
vilar där sin vintersömn
på ängarnas mull
Bladen som fallit
från trädkronans gren
slumrar så stilla
på marken som en sten
Musen under drivorna
får där sin sköna dvala
livet går sin gilla gång
längs vintervägar hala
Regnets klara droppar
har frusit till is
ligger som en spegel
för vindens bris
Havet ligger öde
och vågorna står still
de vilar sina rörelser
precis som de vill
Grodan vid kärret
har lagt sig till ro
krupit in vid foten
till stillhetens bro
Stjärnornas glimmer
kring slumrande by
vintersömn i mörker
decembervacker vy