Det var jul. Alla skogen troll och knytten stod redo. De skulle fira. De skulle vinna! De var tvungna att vinna. För den som inte vann skulle ätas upp. Det svagaste av alla troll och knytten Rejv-Stefan var mycket nervös. Han ville inte bli uppäten av jultomten. Men någon var tvungen att ätas. Annars skulle inte tomten klara av att resa runt hela jorden. Tomten hade en hunger. En hunger som endast ett levande skogsväsens kött kan släcka. Men det var dags att göra sig redo. Trots att Rejv-Stefan aldrig skulle kunna vara det. Han kastades ut i ringen. Ringen av träd och sten. Till sin stora fruktan såg han att han skulle möta Bobo. Den starkaste av alla skogsväsen. Det började snöa och det blev halt av is i arenan. Och vad man skulle kunna kalla ett Julmirakel inträffade. Bobo halkade. Men när Rejv-Stefan skulle springa fram och slå Bobo i huvudet med en sten. Så ramlade han också. Och han slog i huvudet och svimmade. Rejv-Stefan förlorade. När han vaknade såg han hur en släde åkte landade. Han försökte röra på armarna. Men de var fastknutna i ett stenaltare han låg på. Tomten började äta på hans ben. Tomten arbetade sig uppåt tills han ätit upp hela Rejv-Stefan. Rejv-Stefan dog inte när tomten ätit hela vägen upp till midjan. Rejv-Stefan dog vid sista tuggan. Han kände allt. All smärta. Den var olidlig. Men detta var hans öde. Det var så här hans liv skulle sluta. Han var ändå en skam!
Bobo däremot blev ledare över alla skogsväsen och det var han tills han i sin vardagsdepression sköt skallen av sig. Han ville inte leva längre.