Hon vaknade med ett ryck. Hon kände hur kylan blåste in genom fönstret. Den grep tag om hennes anklar och förde henne till ett annat land. Till ett land fyllt av snö och hat. Snö var lite trevligt tyckte hon men hatet kunde ju skippats för allas trevnad. Men icke. I detta land var att hata favoritsysselsättningen. Och det hade alltid varit så. Fanns inget skäl att ändra på det. Jaha, vad gör jag nu då? tänkte hon. Hon bestämde sig för att hitta varmare kläder. Det var nämligen rätt kallt att gå runt i snön i sin pyjamas. Då kom det en hatare.
Snygg pyjamas. Sa han ironiskt.
Hon svarade inte. Hon visste att det var lönlöst att försöka. Detta var inte första gången hon förflyttats hit av kylan.
Har din mormor köpt den?
Hon fortsatte att ignorera. Då flög hataren fram till henne och tog tag om hennes axlar.
Om du inte svarar så ska jag mula dig! Skrek han.
Amen gör det då bara du håller käften sen! Skrek hon tillbaka.
Hon var redan på väg att fyllas av hat. Snart var hon säkert en av dem. En av hatarna. Det var det hemskaste som kunde hände. Det visste hon. När man väl blivit en hatare kunde man inte lämna det hemska landet av snö och hat. Och alla hatade landet av snö och hat. Det var därför de gick och hatade allt. För att de inte kunde fly kylan och hatet. Ingen hade några hus i landet av snö och hat. Alla hatade att bygga för mycket för att bygga något hus. Hon hatade det. Hon ville mest av allt bara vara i sin säng igen. Men nu hade situationen satt henne här så hon fick försöka hålla sig glad och ta sig hem igen. Hon hade tagit sig hem förut. Hon kunde säkert göra det igen.
Nu mular jag dig din naveldvärg! Skrek hataren och mulade henne.
Hon såg bara arg ut och fortsatte gå. Gå åt det hållet hon trodde var hemåt. Om hemåt ens fanns längre. Hon kanske var fast här nu. Fast i den kalla snön och hatet. Hon hatade hatet. Hon tänkte att bara små män med fedora och skägg hatade. Men så var det tydligen inte. Nu hatade hon själv. Och hon hatade det. Hon hatade sig själv lite för sitt hat. Men insåg snart att det var lönlöst. Hon hittade en hatt. En fedora. Hon tänkte inte ta på sig en fedora. Bara hatare använder fedora tänkte hon. Hon hatade fedoras och hatare. Hon frös och hon var fylld av hat. En annan hatare kom fram till henne.
Snygg pyjamas har mormor sytt den?
Hon höll käften igen. Det var bara inte lönt. Hon satte sig ner och surade. Surade över hur mycket hon hatade situationen och hade hur mycket hon hatade saker. Hon ville gilla saker hon ville verkligen det. Varför skulle allt envisas med att vara så förhatligt och dåligt? Det var som om det ville bli hatat? Hon gav upp. Hon tog på fedoran och blev en hatare.