- Krig, krig är helvete sa Bert.
- Ao, så ere no sa Jens.
Jens tog en snus och tittade på Bert.
Skaru ha en liten pilleknarkare Berra?
Näe jag har lovat frugan att sluta.
Det flög en kula genom luften. Den träffade Bert mitt i pannan, och där börjar äventyret. Ingenting hände egentligen. Han kunde se Jens sitta och snusa lugnt. Jens hade inte ens märkt att Bert dog. Bert tänkte för sig själv ”sånt händer”. Bert väntade spänt på att Jens skulle märka att han var död. ”Kan bli kul” tänkte han. Men Jens märkte inte. Så lite brydde Jens sig. Bert stod och tittade på sin döda kropp hela dagen. Ingen märkte. Ingen brydde sig om att han var död! Och han kunde inte kontakta någon och säga att han var död! Bert hade aldrig varit en stor del i någons liv. Inte ens hans fru som han inte haft älgskog med på 10 år. 10 år! Bert hade levt i 45 år och detta är allt han hade att visa för det. Ett sexlöst äktenskap. ”Sånt händer” tänkte han. Sånt händer. Det var filosofin som Bert levde för. Eller snarare levt för. Han bestämde sig för att gå en promenad. Promenaden tog honom genom minfält och skyttegravar. Vad var det för krig han hade dött i? Vad hade han slagits för. Han kunde inte komma ihåg. ”Sånt händer” tänkte Bert. Han tittade åt höger. En skäggig man stod där. Den skäggiga mannen stirrade på honom.
Livet. Sa den skäggiga mannen.
Vad om det? Sa Bert.
Sånt händer.
Jag antar det.
Skaru ha en liten pilleknarkare?
Sånt händer.
Bert gick vidare. Han hade uppenbarligen inte mer att hämta här. Bert hörde någon skrika någonting. Det lät som vitryska. Det var säkert inte viktigt. Bert märkte att miljön runt honom hade ändrats. Där det förut var skyttegravar och minfält var nu träd. Alla sorters träd man kan tänka sig. Palmer bredvid granar. Undrar om Jens lever, bryr jag mig ens? tänkte Bert medan han vandrade. Helt plötsligt stod han i en stad. Staden såg stor och tom ut. Men mitt på en torg stod en till Skäggig man.
Skaru ha en liten pilleknarkare? Sa den skäggiga mannen.
Varför inte. Sa Bert uppgivet.
Hur hamnade du här då?
Vet ej, sånt händer.
Sånt händer.
De stod tysta och snusade en liten stund.
Så vad ska du göra nu? Sa mannen.
Vet ej. Tänkte gå och se vad som händer, du då?
Tänkte stå här och snusa. Verkar inte finnas så mycket mer att göra i efterlivet.
Sånt händer.
Jepp.
Mannen tog en ny snus.
Bert gick. Bert tyckte inte om snus. Han tänkte att det uppenbarligen var något han fick vänja sig vid. ”Sånt händer” tänkte Bert. Bert satte sig ner. Han tänkte att han kunde tänka lite. Vad gjorde han här och varför? Han såg en till man med skägg.
”Där det är stora folkmängder.
Minskar även folks livslängder.
Sånt händer.
Och när det finns landsfiender.
Ja, sånt händer”.
Mannen gick vidare och upprepade vad han nyss sagt. Så att alla som var i närheten skulle höra. Han pausade lite. Tog en snus. Och sen fortsatte han. Det här var ju mindre kul tänkte Bert. Bert gick hem. Han märkte att han rörde sig mycket snabbare nu när han hade ett tydligt mål. Mycket, mycket snabbare. Han märkte att han kunde röra sig obehindrat och direkt genom rum. ”Sånt händer”. Hans fru lagade mat. Hon lagade mat till två personer. Det tyckte Bert var lite konstigt. Det hade alltid bara varit han och hans fru.
”Skaru ha en pilleknarkare?”
Det var Jens röst. Så det var det Jens gjorde tänkte Bert? ”Sånt händer”. Bert brydde sig inte. Han var ändå död. Det spelade ingen roll. Det hade inte spelat någon roll om han var vid liv heller. Varför skulle det göra det? Bert hade kunnat dö när som helst ändå. Eller kunnat leva hur länge som helst. ”Sånt händer. Det kom in en skäggig man i Berts stuga. Jens och Berts fru verkade inte kunna se honom.
Livet, sånt händer. Sa mannen.
Jepp. Sa Bert.
Frugan otrogen?
På sätt och vis, skaru ha en pilleknarkare?
Varför inte?
Tyvärr har jag ingen, men alla andra verkar ha så du kan ju ta en till dig själv.
Skaru ha en pilleknarkare?
Nä.
Han bestämde sig för att lägga sig i sin säng och sova. Det gick inte. Han bara åkte igenom den. Han var ändå inte trött. Vad skulle det var bra att sova för? Han var ju död? Dags att leva för en gångs skull tänkte han. Så det gjorde han. Han gick ut och hängde i bakgrunden på en nattklubb. Han kunde visserligen inte göra något annat än att stå i bakgrunden och snusa utan att någon såg honom. Men han tyckte att det kändes nytt och spännande ändå. Folk dansade. Bert bestämde sig för att dansa också. Ingen kunde ju se honom ändå. ”Ta chansen, lev lite för en gångs skull! Sånt händer” tänkte han! Han tappade sig i stunden och försökte prata med brudarna. De svarade inte. Utom en. Hon såg förvånad ut.
Är du också död? Sa hon.
Ja. Sa Bert.
Hur dog du?
Blev skjuten i huvudet, krig är helvete. Sånt händer.
Vad var det för krig?
Vet inte. Bryr mig inte. Jag är här nu. Sånt händer.
Vad heter du?
Bert.
Själv heter jag Gertrud.
Vad dog du av då?
Du vet det vanliga.
Vadå?
Livet.
Sånt händer.
Något du ångrar.
Att jag sparade pengar till pensionen. Det fick jag inte ut så mycket av.
Detsamma.
Sånt händer.
Sånt händer.
De gick ut tillsammans. De åkte till en park. De satt där ett tag. De tog sig en pilleknarkare. Det fanns inte så mycket mer att göra i efterlivet. Det kom en skäggig man och satte sig bredvid dem.
Vad gör ni då? Sa mannen.
Sitter. Sa Bert.
Skaru ha en pilleknarkare? Sa Gertrud.
Har egna... Så har ni kommit på något? Sa mannen.
Om vad? Sa Bert och Gertrud i kör.
Livet, sånt. Sa mannen.
Sånt händer. Svarade dem.
Det är nog sant sa mannen och gick.
”Sånt händer” tänkte Bert och Gertrud.