Vinterkaos
Vita flingor spelar
stilla över byn
faller som änglar
ner ifrån skyn
Vacker blir idyllen
träden i parken
böjer sig som bågar
lätt mot marken
Skönheten som bjuds
är dock inte för alla
tragiken är påtaglig
kring det som ses falla
Rimfrost på grenen
i kvällningen sen
någon har ramlat
och brutit sina ben
Snödrivor på taken
det väger en del
knaket och braket
är naturens fel
Vägarna blir hala
bilarna på tvären
glider ner i diket
stora är besvären
Vindarna de blåser
istappar längs taken
faller ner som käglor
bäst att vara vaken
Faller ner från skyn
underkylda droppar
då vill man till tiden
när träden knoppar